Tjäktjapasset

Dag 105. 19 april. STF Sälka – STF Alesjaure 26,3 km 745 möh

När vi idag lämnade STF Sälka hade vi en liten avskedskommité som vinkade adjö och tog bilder. Det kändes väldigt kul och peppande inför den något blåsiga färden som stundade. De som vinkade adjö var stugvärdarna Anders och Håkan samt tre trevliga personer från Kiruna som vi träffat här på Sälka.

Prognosen inför dagen varnade för stark vind men det blåste inte mer än kanske 10-12 m/s på morgonen och var god sikt så vi valde att gå iväg.

Vi har idag passerat Kungsledens högsta punkt Tjäktapasset som ligger på cirka 1140 möh. Det var en ordentlig stigning men det var hårt underlag och inte särskilt blåsigt så det gick väldigt bra. På högsta punkten fanns det ett vindskydd där vi tog en liten fika och fyllde i gästboken. På de allra flesta fjällanläggningar, stugor och vindskydd finns det en bok där man kan skriva sitt namn, vart man kom ifrån och vart man är på väg. Skulle det bli en eftersökning av en person så kan fjällräddningen kolla i dessa böcker och se var personens senaste kända position var. Utifrån det kan de sedan göra en effektivare eftersökning.

Vi passerade STF Tjäktjastugan där vi åt lunch och språkade med stugvärden Karl-Erik.

När vi kom till STF Alesjaure träffade vi stugvärdarna Lars-Peter och Siri som jag mötte i Abiskojaure 2010 när jag skidade Vita bandet. Även Anders i Sälka träffade jag under Vita bandet då han satt i Aktse. Det är verkligen kul med alla dessa bekanta möten men det tar ibland lite tid att lista ut var det är man har sett varandra tidigare.

Ikväll träffade vi Erik och Agneta som skidar vita bandet med sina två vorsther. Mycket trevliga och skojfriska personer med vilka vi kunde utbyta erfarenheter och diskutera turfunderingar. Blev en mycket trevlig och rolig kväll med många skratt.

/David